stad


eko



Mer info:
- Se på video från installationen.
(Quicktime, 6MB eller 2MB fil)

 


Silon reser sig högt över de gamla redarvillorna som en solid och fönsterlös borg, ett välbekant landmärke då man nalkas Bergkvara från sundet. Verksamheten var sedan flera år nedlagd och byggnaden stod tom liksom hamnen som en gång varit en av landets största. De sista åren på 1860-talet hade varit svåra i denna trakt. Flera år av missväxt hade tömt magasinen. Brödet bakades med bark och agnar och längs vägarna och över isarna drog tiggande människor kring. Hungern kom först till torp och backstugor men så småningom även till de bättre ställda gårdarna. Många dukade under dessa vintrar. De som kunde och orkade emigrerade men de som blev kvar fick så sakta resa sig på nytt. En anfaders skolfotografi, från omkr. 1875, väckte insikten om de umbäranden som hade följt i missväxtens spår. Barnen på fotografiet var märkta av undernäring med oproportioneligt stora händer och huvuden i förhållanden till de späda kropparna. Deras ansiktsdrag liknade åldringars.

De höga silotornen förmedlar trots de råa betongväggarna något av en sakral känsla, blir till en katedral eller ett monument över vår tids tryggade försörjning och välfärd. Jag upplät den under ett par veckor som ett minnesrum för några av dem vars ansikten berört mig men vars namn och öden jag ej känner. Betraktaren kom genom en ljussluss in i en smal och dunkel korridor med manluckor på båda sidorna som stod öppna mot de omkring 30 meter höga tornen. Inifrån varje silotorn blickade barnen ner, projicerade direkt på den grå och skrovliga betongväggen. De svävade två och två, tätt tillsammans, över dem kompakt mörker, akustik!

Från en tunnel under korridorens plankgolv steg ljud, en meditativ maskinmusik med avlägsna röster som sorlet av lekande barn på en badstrand. Ljuden steg och slungades runt, blandades med besökares steg och viskningar. Ekon! Ekon av fötter mot plankor! Ekon av fötter som gått före, Av dem som gått före in i de namnlösas historia.

Verket var ljudsatt av Martin Dümmatzen.